tomaatti

Hejhej!

Ja dagens utmaning 5 blir; Kort om min släkt.

Jag ska försöka göra det kortfattat! ;) Släkt från min pappas sida har jag inte riktig bra koll på där... Jag har iallafall en faster Monica som bor norra delen av Sverige, hon har två söner alltså mina kusiner Tom och Peter. Jag har nästan inget kontakt med henne eller kusiner det är lite tråkigt tycker jag. Sist jag träffade dem var på farfars begravning 2005.

 Min farfar o farmor är döda, de var de bästaste farfar o farmor! Farmor Elsa var duktig på att sticka tröjor och göra goda såser. Hon gick bort 1993. Farfar Bertil arbetade förut inom byggeri och snickeri så han var händig karl. De hade haft hundar hela mitt barndom. En svart mops hade de som hette Mina, men hon blev gammal och gick bort innan jag föddes. Sen samma år jag kom till världen hade de skaffat sig en pigg bostonterrier vid namn Jeppe. Vi växte tillsammans jag o Jeppe. Jag besökte ofta farfar o farmor när jag var liten. Jag var lite rädd för Jeppe men det funkade bra ändå. Jeppe var så snäll, lite för ivrig men barnkär hund så det var inte problem. 
 Samma år när farmor gick bort avlivades Jeppe. Han blev 13. De hade en papegoja under min uppväxt minns jag. Gonzo hette fågeln och han var aldrig tyst. Jag är döv men jag kunde höra honom gola det var rätt irriterande ljud. Fåglen avgudade farmor, när hon gick bort så fick Gonzo flytta till en tant som har många papegojor som bor i en lada där trivdes han direkt. 
 Farfar gick bort sommar 2005. Det var bara hans begravning som jag var med. Farmors begravning förbjöd pappas fru mig komma med hon påstod jag var för ung att förstå sorgen. Jag var ju 13! Farfar var upprörd. Innan han gick bort var han rädd jag inte skulle kunna komma med på hans begravning igen så han gav mig ett rosa hjärta med vit spets runt och på hjärtat stod det "Världens bästa farfar" det köpte jag till honom när jag var liten. Han sa till mig om han gick bort och det blir begravning ska jag ändå komma om pappas fru säger nej så har jag en löfte till farfar att lägga hjärtat på kistan. Farfar var rädd att jag kunde inte delta. Sorgligt ja! Som sagt i tidigare utmaning var pappas ju en skitjobbig människa. Tyvärr....

 Morfar Aplo minns jag inte mycket han gick bort hastigt 1989 då jag var 9 år gammal. 
Mormor Evi och morfar flyttade till Sverige när de var unga de var inte ens 20 år gammal då. Sen bodde de i Sverige många år, efter morfars bortgång bestämde mormor flytta tillbaka Finland. Hon bodde i en liten liten stuga uppe i Lappfjärd. Jag har besökt henne 1997 i Finland. Mormor var sträng när jag var liten minns jag. Jag var alltid rädd för henne men när man blev äldre var mormor cool som helst! =) En kväll i mormors stuga uppe i Finland skrev vi till lappar, hon kunde inte teckenspråk. Så gav hon ett lapp till mig, det stod allting på finska. Hon började skratta eftersom jag kunde inte finska. Då började jag använda teckenspråk till mormor. Hon satt där lite förvirrad och ropade på min mamma. " Pyret...Pyret.. vad säger hon?"
 Min mamma tittade upp från tidningen och sa va? Då fick hon översätta varje ord jag sa; Man skrattar bäst som sist.
Då flinade mormor. Ja hon kan inte teckenspråk, jag kan inte finska. Så får vi hålla oss till svenska när vi skriver lappar till varandra. :) Hi hi hi. Kul minne det!
 Mormor dog början av december 2009. Hon blev lite över 70 år. Grannen ringde polisen eftersom hon har inte sett mormor på ett tag så fann polisen henne död. Sånt kan gå ibland. Det blev vackert begravning sa min syster. Jag orkade inte åka med det blev rörigt om man ska fixa tolk och allt upp till Finland.

 Men släkt från min mors sida kan jag säga med korta ord; Vi ÄR många! Vi förökar oss som kaniner. Mer behöver jag inte säga? Hehe!!!


 Jag älskar mina tokiga släkt! ;) De är bäst!