Förlossningsberättelsen

Tjohoo!
 
Ja jag får klämma ihop en lagom kort förlossningberättelse.
 
 Jag var hos min syster o familjen i Strängnäs lördag 16 mars, träffade även min pappa och min storsyster som jag har inte setts på många många år!
 
 
Jag och min storsyster ( vi har inte setts sist nån gång -98/99!) Vi har samma pappa.
 
Sent på kvällen åkte vi hem min syster Nina försökte övertala oss sova över men jag sa nej - vi hade inte kattvakt så vi åkte hem. Hemma vid midnatt. Vi sov direkt. Kl 4 på söndagmorgon vaknade jag av att jag kände det var nåt konstigt. Då förstod jag på en gång! Vattnet! Jag klev upp snabbt från sängen, tur att olyckan inte hände i sängen utan på golvet! =)
 Ringde till förlossningen och berättade. De bad mig komma in på kontroll kl 10.
 
 
 Tralalala, på kontrollen kl 10!
 
 Blev glad när de skickade hem oss, vattnet har gått men annars allt såg bra ut. Barnet mår bra, jag mår bra så åk hem. HURRA! Trist vara på sjukhuset.
Så hemma åt jag, kopplade av, såg på TV och surfade... tills kvällen då tyckte min make att mina värkar såg vara tätare. Jag fnös åt Tommy. "Nej de är fortfarande oregelbundna!" sa jag. Då laddade jag hem en app som heter VärkKlocka. Jättebra app, rekommeras varmt! Det visade sig jag hade täta värkar med 5 min mellanrum. Hatar att erkänna min man har rätt! =)
Befallde honom vattna växter medans jag skrev snabbt ihop ett brev och la nyckeln til grannen som ska vara kattvakt åt Tova Sol & Marco.
Sen åkte vi taxin dit. Kl var 22.30 då jag blev inskriven.
 
 
TADAA! Inskriven och snygg klädd också! Öppet 4 cm då jag kom in.
 
 På natten var jag slutkörd, fick morfin för att sova lite. På morgonen fick vi frukost och barnmorskan tyckte jag ska få hormondropp pga värkar började bli ganska glesa. Jag som tyckte det var skönt! Grrr!
 Nåväl! Hormorndropp sattes in kl 11. Ca 20 min efter provade jag lustgas. Gillade inte det men jag använde ändå - fråga mig inte varför! Hehe!
Varje timme höjde de dosen på hormondroppen. Vid kl ett höjde de igen då sa jag att det blir nog för mycket för jag hade så ont. Barnmorskan babblade nåt om det måste ändå höjas. Samtidigt hade jag tolkbyte också. Den första tolken var lite besviken för hon vill vara med tills barnet är fött men hennes arbetspass är slut. Den andra tolk kom - och stackars henne som fick rivstart! För då hade jag riktiga onda värkar. Barnmorskan föreslog EDA. Okej, det tar vi! sa jag. Det tog tid tills narkosläkaren kunde komma, han hade väl fullt upp. Under tiden fixade barnmorskan med att sätta oss blå fula plastmössor och förklarade för mig hur EDA fungerade. Jag tvingas sitta upp. Jag sa det går inte att sitta - för ont! Barnmorskan hade undersökt mig var jag öppet 5 cm innan hon ringde narkosläkaren. Nu sa hon ok, lägg dig då kollar vi igen. Det visar sig jag har öppnat till 8 cm. På bara 10-15 min öppnade jag från 5 till 8 cm!
Ändå stod barnmorskan där och frågade "Ska du ha EDA? Läkaren är här nu. Förstagångföderskor kan 2 sista cm ta lång tid."
Jag låg där och tänkte " Va?! Herregud är du dum? Tjatar du fortfarande om det? Märker du inte jag öppnade mig snabbt, så de 2 cm måste vara inga problem!" 
Sen skrek jag nästa värk och det visade sig jag öppnade till 9 cm. Så fick de skicka iväg läkaren för EDA är ingen ide. Och nästa värk tecknade jag till min man att barnet kommer! Jag känner mig bajsnödig. Tommy sa till tolken som såg lite nervös ut. Hon översatte till barnmorskan. Hon kom tillbaka och suckade. " Kära du, så fort kan det inte gå." men det visade sig jag hade rätt! Fuck åt EDA-kåt barnmorskan!
Sen kom det in en annan barnmorska som var bättre mer tydlig och bestämd. Jag är glad hon som tog Evy inte den där EDA-galningen.
 
 Hela krystmomenten skrek jag hela tiden, ett under att Evy blev inte döv. Det gick fort - jag kunde se hur Evy flög ut! Det blev så att jag sprack ordentligt därnere. Tack för bedövningen, de satte in direkt så jag hade inte alls ont. Bara låg där och var nog mest förvånad. Är det klart? =)
 Evy kom kl 14.44 på måndag den 18 mars. 48 cm och 2960 gram. Hon bara låg och sög mina bröst läääänge. Sen vid 18 blev jag skickad till operationen. Fyfan, min allra första operation! Och nedsövd också! Help! Tänk om jag inte vaknar upp?!
Tommy fick ta hand om Evy och saker, de flyttade till BB. Jag kom dit efter nästan 3 timmars operation + uppvakandet. Tolken hade ringt till första tolken och berättade att hon har missat med 1 timme och 45 min! Hihi, snacka om att retas! Första tolken hälsade oss stor grattis!
 
 
Jag och lilla prinsessa. Jag låg i sängen och väntade på personalen från operation skulle hämta mig. Klockan var ca 17.30 tror jag.
 
Jag o Evy var på BB från måndag till torsdag då blev vi utskrivna. Jippie! Evy mådde jättebra hon fick bara lite lite gulsot. Ingen fara. Själv mådde jag fyfan de första dagarna. Ont därnere, hade svårt kissa och bajsa osv. Sen blev det bättre. Fick smärtstillande. Jag har sfinkterruptur grad 3 och 4. Bara att acceptera det. =)
 
Hem från BB!
 
 Evy är en CODA barn. ( Children of Deaf Adults) Alltså hon är hörande. =)
Nu har det gått 6 veckor sedan jag krystade ut henne! Tänk sig!
 
 
Evy, foto från förra veckan!
 
 Dåså nu är förlossningsberättelsen fixat! Hoppas det är en intressant läsning?
 Ha det bra, folks!
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Neta

<3 <3 <3 Man blir rörd trots man hört det många ggr tidigare :) UNDERBAR berättelse... UNDERBARA familjen Karlinen! <3

2013-04-29 @ 18:22:37
URL: http://wisserangels.se
Postat av: pezze

vääällddiggtt snygg klänning *nope* ;-P

imponerad att inte sköterskorna blev döva av din skrikande....
o det gick verkligen fort o oj vad du misshandlade din stackars muttan.. men hoppas det går (läker) sig bättre o bättre nu...
den där EDA.-kärringen var ju lite knäppt tyckte jag oxå... ;-/

saknar o träffa dig gumsan :-*
kramixxx


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0